Raderna som gjorde mig hel
är borta
det kan vara jag
när jag bara vänder ryggen till
men jag vågar inte vända mig om
känslan hos mig
känns då bättre
Det är något du inte vet
att vi aldrig har ryggarna vända samtidigt
När du inte ser mig
så ser jag dig
Det är trösten för mig
Jag borde ta ett eller till och med två steg närmre dig
Men jag backar för någon annan
som jag egentligen inte vill eller borde längre
som om jag stod vid ett övergångställ och väntar på grönt
chansar men ser inte bilen och blir nästan överkörd
springer tillbaka och klarar mig precis.
Jag står kvar och väntar på den gröna gubben
vågar knappt röra mig
får inte ut ett ord längre
sätter mig ner på bänken näst in till
åter hämtar mig
Kanske du går för bi med en annan skugga bredvid
Kan inte längre se vem den skuggan tillhör längre
Jag borde ha förstått
för länge sen
Vet inte längre när man ska skratta eller gråta
Vet bara hur man ställer sig på det högsta berget och skriker ut all ilska
aaaaahhhhhhh!!!!!!!